This browser does not support the video element.
LÄGE PÅ TONSKALAN
Genom att veta var en person befinner sig på skalan, kan man sluta sig till många saker rörande hans attityder, beteende och överlevnadspotential.
0,05 till 2,0
När en människa är nästan död, kan hon sägas vara i kronisk apati. Hon beter sig på vissa bestämda sätt. Detta är 0,05 i Tonskaletabellen.
När en människa är kroniskt ledsen på grund av sina förluster, befinner hon sig i sorg. Även här beter hon sig på ett förutsägbart sätt. Detta är 0,5 i tabellen.
När en person ännu inte är så långt nere som sorg, men inser att risken för förlust är överhängande, är han i rädsla – omkring 1,0 på tonskalan.
Strax ovanför rädsla alstrar förflutna eller överhängande förluster hat hos personen. Han vågar dock inte visa detta öppet, så hatet ger sig tillkänna på ett dolt sätt. Detta är 1,1, dold fientlighet.
En person som kämpar mot hotande förluster befinner sig i vrede och uppvisar förutsägbara former av beteende. Detta är 1,5.
En person som endast misstänker att förlust kan komma att inträffa, eller som har fastnat på denna nivå, är förbittrad. Han befinner sig i antagonism, vilket är 2,0 på skalan.
2,0 till 4,0
Ovanför antagonism är en persons situation inte tillräckligt bra för att han skall vara entusiastisk, men å andra sidan inte tillräckligt dålig för att han skall vara förbittrad. Han har förlorat några av sina mål och kan inte med en gång hitta andra. Man säger att han befinner sig i uttråkning, eller vid 2,5 i Tonskaletabellen.
Vid 3,0 i tabellen har en person en konservativ, försiktig inställning till livet, men når sina mål.
Vid 4,0 är individen entusiastisk, lycklig och vital.
Mycket få människor ligger av naturen på 4,0 på tonskalan. En välvillig gissning är att genomsnittet ligger på omkring 2,8.
Kronisk kontra akut ton
Denna skala har dels en kronisk och dels en akut aspekt. En person kan föras nerför Tonskalan till en låg nivå under tio minuter och sedan stiga uppåt igen. Eller också kan han föras nerför skalan och stanna där i tio år och inte stiga uppåt igen.
En människa som har fått utstå alltför många förluster och alltför mycket smärta har en benägenhet att fastna vid någon lägre nivå på skalan och – bortsett från smärre variationer – stanna där . Hans allmänna och typiska beteende ligger i så fall vid denna nivå på Tonskalan.