THETA-CLEAR-KONGRESSEN
Ett experiment som fascinerade världen: Sex meter höga tomatplantor och slanggurkor stora som vattenmeloner skapade rubriker över hela världen. Men vad tidningarna kände till var inte ens hälften av den rad anmärkningsvärda händelser som omgav L. Ron Hubbards växthusexperiment, och ett forskningsframsteg rörande själva livet: hur de grundläggande postulaten överlev och duka under samspelar i livet och resulterar i det spel som kallas ”offer”. I kölvattnet på detta framsteg kom ytterligare upptäckter som avslöjade grundläggande anledningar till en persons postulat om självförstörelse, och lösningen på dessa – kommunikationsprocesser som sveper rent helspåret från de mest centrala aberrationerna. Dessutom är det här som tillämpning började ske i långt större omfattning, med tillkännagivandet av en ny typ av auditering som gör det möjligt för en auditör att hantera hundratals, eller till och med tusentals, preclears på en gång. Det är metoderna för storskalig clearing och räddning av jorden. Men oavsett omfattningen av dessa landvinningar, fanns någonting långt större bakom dem. För detta är den historiska kongress då Hubbard först tillkännagav förvärvandet av Scientologins mest berömda adress: Saint Hill Manor, East Grinstead, Sussex, England.
Läs vidareMER OM THETA-CLEAR-KONGRESSEN
För att fortsätta att leva krävs det att man penetrerar mysterierna som får en att hålla sig tillbaka. Och det största av de mysterierna är mysteriet ”Ska jag överleva? Eller ska jag duka under?” – L. Ron Hubbard
Målet? Clearing. Och inte bara en individ, utan hundratals, till och med tusentals – på samma gång.
Det var 1959. Medan ämnet Dianetik och Scientologi hade kommit in på sitt tionde år, så startade L. Ron Hubbard en helt ny era – en era som bokstavligen skulle omgestalta själva bilden av Scientologi för all framtid.
Utvecklingen av teknologi hade till fullo nått den nivå som Hubbard hade eftersträvat sedan 1950. Clearing slutförd av andra auditörer än han själv hade blivit verklighet. Följaktligen kunde han nu koncentrera sig på att finna de medel som behövdes för att få det utfört i stor omfattning. Men, som han beskrev i artikeln ”Clearing” från våren 1959, det var inte ett nytt mål:
”När jag 1950 upptäckte att andra auditörer inte kunde uppnå det här så gjorde jag det till min uppgift att grundligen göra följande:
1. Studera alla fenomen i samband med clearing,
2. Studera sätt att utbilda auditörer till att göra jobbet och
3. Att få auditörer i allmänhet att uppnå det nya tillståndet i stor omfattning på alla typer av fall.”
Först och främst, och som bevis på att teknologin verkligen hade utvecklats till att vara mycket exakt utförbar – verkligen till en ny platå – gav han Föreläsningar till specialkursen för professionella Hubbard-auditörer, i april 1959, vilken skulle fungera som den grundläggande undervisningsplanen för en ny Professionell auditörskurs. Dessa föreläsningar var så omfattande att Hubbard beskrev dem som ”det mest grundläggande av alla grunder”. Som ytterligare betoning på att auditörsteknologin hade stabiliserats, är att just dessa föreläsningar än idag utgör den grundläggande kursen i auditörsutbildning.
Mer relevant, och helt förutom att uppnå det där permanenta rekordet, så behövde han den nya professionella auditörskursen meddetsamma för att snabbt utbilda auditörer för någonting annat som han nu planerade. Nämligen ovanstående mål nummer 3 – clearing i stor skala av auditörer i allmänhet på alla typer av fall.
Faktum är att de praktiska aspekterna av omfattande clearing krävde det. När det gällde antal så skulle det aldrig vara tillräckligt snabbt om varje person behövde clearas på enskild basis, oavsett hur många auditörer han kunde utbilda. Vad Hubbard eftersträvade var en metod för clearing som var ”lätt, snabb, billig” så att alla utan undantag skulle kunna dra nytta av den.
Lösningen låg i samauditering, där två auditörer bildar ett team och auditerar varandra. Även om samauditering redan hade funnits i några år, så var det han var på väg att offentliggöra någonting helt annat. Det kom från faktumet att all samauditering hittills hade bestått av team med utbildade auditörer. Men om han var tvungen att utbilda varenda person till samma nivå som en professionell auditör innan denne kunde auditera någon annan, då skulle man inte uppnå någonting alls.
Lösningen? Hubbard utvecklade en helt ny typ av samauditering för den nya auditören. Han kallade det ”munkorgsauditering”, eftersom de åtgärder som auditören tilläts utföra var mycket få och därför inte krävde så mycket utbildning. Men det var bara halva ekvationen.
Därefter kallade han samman auditörer för utbildning till den 6:e avancerade kliniska kursen i London, han presenterade någonting som de aldrig hade hört talas om – verktygen för en auditör att processa hundratals, till och med tusentals vid ett och samma tillfälle. Inte Grupprocessing med kommandon som levererades till ett helt rum fullt av människor. Utan snarare ett obegränsat antal av nätt och jämt utbildade samauditeringsauditörer som, i själva verket, auditerades av en enda utbildad auditör. Han berättade för auditörerna som deltog i Londons 6:e ACC att det faktiskt var en av de tidigaste formerna av processing som någonsin hade utvecklats:
Så, vad är det här? Vad är det här? Ni tror att det här är nytt. Ja, ja, teknologin är mycket ny och dess effektivitet är häpnadsväckande ny. Men själva idén är inte ny. För det var på det här sättet som jag fick in mycket auditeringstimmar under 1946, -47, -48 och -49.
”Så därför är idén om en auditör som hanterar väldigt många team, mycket gammal. Men den metodik med vilken den utförs idag är mycket ny.”
Ja, det fanns en mycket ”ny metodik” och det hade allt att göra med det legendariska sista elementet under denna forskningsperiod. Därför att förutom hans egen utbildning av auditörer i London, hade Hubbard även utfört forskning på helt annat håll. Även om scientologer i största allmänhet inte kände till någonting om det så höll han trädgårdsodlingsvärlden fascinerad med sina växthusexperiment, där han fick fram en del fantastiska resultat – över fem meter höga tomatplantor och gurkor lika stora som vattenmeloner. Medan pressen snart publicerade rubriker som: ”Dr Hubbards atomålderslaboratorium” och i övrigt beskrev ”en upptäckt av enorm betydelse för alla trädgårdsmästare”, så kvarstår det faktum att reportrarna inte ens kände till hälften av historien.
För här hade vi verkligen mer djupgående forskning med pandemiska förgreningar. Vad det bringade i dagen var det grundläggande postulatet av överleva och duka under, samt hur man blir ett offer. Härav kom inte bara mekanismerna om varför liv dukar under, utan processerna för att påbörja clearing i stor skala.
Dessutom var detta bara början. Därför att han hade planterat någonting annat som snart skulle spira och växa över hela planeten. Om det inte har nämnts tidigare så är det bara därför att det var så han ville ha det.
Washingtons Shoreham Hotel, den 4 juli 1959, en dundrande ovation i förväntan på något publiken inte kände till. Varpå ljuset dämpades och ett fotografi visades på en duk, åtföljt av L. Ron Hubbards nu oförglömliga ord: ”Och där är Saint Hill.”
Relaterade artiklar
|
6:e ACC-n i London | CD | 1.700 Skr |
